Camp är överdrivet, lekfullt och fullt av ironi. Fenomenet har länge varit en del av populärkulturen och kan göra det lättare att närma sig allvarliga teman, samtidigt som det ger dem en extra vass udd.

I Åbo Svenska Teaters Den lilla skräckaffären möter campens färgstarka överdrifter olika tragiska människoöden. Musikalen bygger på skräckkomedin Little Shop of Horrors från 1960, som med tiden har blivit en kultklassiker.

Berättelsen utspelar sig på Skid Row i New  York, ett område som än i dag präglas av fattigdom och sociala problem. Här lever musikalens rollfigurer sina liv tills allt plötsligt förändras när pengarna börjar rulla in. Vad händer med en människa när framgången oväntat knackar på dörren? Och hur långt är vi beredda att gå för att nå den? För publiken är föreställningen underhållning, men den kan också ge oss ett sätt att närma oss sådant som är svårt.

Överdrift så det förslår

Ordet camp har sitt ursprung i franskans camper, som betyder att posera. Genom historien har camp använts för att förstärka uttryck i allt från kläder, litteratur och bildkonst till teater och film. Här får det gärna vara stort, konstlat och överdrivet, men med glimten i ögat – och det är just ironin som skiljer camp från kitsch.

I Den lilla skräckaffären är det ett speciellt element som utgör det centrala i campen.
”Det är i sig en överdrift och camp att berättelsen handlar om en växt som livnär sig på människoblod. Det är en överdrift så det förslår”, säger musikalens regissör Emilia Nyman.

Men hur hittar man balansen mellan camp, humor och äkta känslor? För Nyman har det varit viktigt att inte göra rollfigurerna till sketchfigurer, som i tv-programmet Putous, eller människor som är roliga bara för sakens skull. Visst är de ett slags karikatyrer, men komiken och galenskapen ska växa fram ur situationerna och de absurda lösningar som rollfigurerna tar till. Utgångspunkten för regiarbetet har varit att förstå de bakomliggande orsakerna.

”Jag tycker att det är viktigt för skådespelarna att det blir tydligt varför något är fysiskt lustigt. Om någon får för stora byxor beror detta på att det inte finns pengar att köpa byxor i en storlek som passar”, säger Nyman.

Queerkulturen inspirerar

Den lilla skräckaffären är trogen den ursprungliga filmen i sin svarta humor och i hur den lyfter fram karaktärerna. Berättelsen och rollfigurerna är desamma som i filmen Little Shop of Horrors. Samtidigt utmanas originalets bild av Audrey, den vackra och lite naiva kvinnliga huvudpersonen. Hur ser vi på den kvinnobilden i dag?

”De största förändringarna finns i de olika konstformerna: vad man kan göra på scenen och vilka positiva element som uppstår då vi befinner oss i en livesituation”, säger Nyman.

Ett välkänt exempel på camp inom populärkulturen är musikalen Rocky Horror Show, som hämtat mycket inspiration från queerkulturen. Också i Den lilla skräckaffären finns sådana influenser, även om de enligt Nyman inte är lika iögonfallande.

”Musiken, hårstilarna och attityderna har inspirerats av queerkulturen. Det är inte uppenbart och skrikigt, däremot har energin och attityden till överlevnad fått intryck därifrån. Men det är mänskligheten i sig som har huvudrollen.”

Med allt detta blir Den lilla skräckaffären den sista möjligheten att uppleva Finlands äldsta teaterhus och Åbo Svenska Teater i sin nuvarande form. ÅST flyttar tillfälligt ut ur teaterhuset medan byggnaden genomgår en grundlig renovering åren 2027–2028. I januari 2029 öppnar Åbo Svenska Teater dörrarna igen, samtidigt som teaterhuset firar 190 år.