En far dör, ett sista andetag.
I Gräns/Hermes synar Rasmus Slätis personlig förlust, kulturella markörer och andning och ande genom idéhistoriska strömningar och samtida trender.
Nyheterna rapporterade om hur Europa stängdes. Först Schengen-gränserna, sedan statliga gränser. Pandemin inskränkte livsrymden och skådespelaren fann sig själv i barndomshemmet i Helsingfors. Hans far hade dött bara tre månader tidigare. Skådespelaren började använda sin fars gamla telefon, kläder och spela på hans trombon.
Genom trombonen fortsätter luftströmmen, andan blåser vart den vill. Ventiler reglerar flödet av vätskor, gaser, ångor. Ventilerna förses med sigill och flödet slutar. Trycket ökar.
”Samtidigt som de geografiska gränserna med våld gjordes allt trängre och trängre, så bröts de privata och individuella gränserna. Någon slags transcendens inträffade, eller så skulle man kunna säga.”
Skådespelaren Rasmus Slätis utforskar i sitt intensiva soloverk den personliga förlusten, andningen och livskraften. Slätis samtalar på scenen, förutom med trombonen, även med tänkare som William S. Burroughs, William Blake och Emanuele Coccia.
Slätis är Hermes på scenen, en slags budbärare, vandrare eller gränsöverskridare. Hermes rör sig vid gränsytorna mellan liv och död och funderar på livets former och kretslopp.
I Gräns/Hermes tar psykopompen Hermes föreställningens protagonist på en resa vars mål är att att bryta sigillen. Verket hade svensk premiär som Gräns / Hermes hösten 2022 på Viirus Teater och sin finskspråkiga premiär Raja / Hermes på Teatteri Takomo i december 2023.